Ansedel Per Korpe

Levnadsbeskrivning

Nämndeman
Död mellan 1635 och 1650 i Gransås, Älmeboda (G) [1] .
Per Korpe var nämdeman i Gransås i Älmeboda till 1631 enligt domböckerna från Karl Olin. Per hade sannolikt en bror som hette Sone, de bodde båda i Gränsås. Sone blev bragd om livet 1630 eftersom han "besovit och avlat barn med henne (Gertrud Pedersdotter), det hon till världen fött haver, det hon såväl som Sone godvilligt bekänna, därföre blevo de efter Guds lag sagda från livet. Den som hor bedriver med någon mans etc." Sjäv nämns han i en gränsstrid mellan Gransås och Eriksmåla. Häradssyn 1618. Anno 1618 S. Mikaelis dag gick en häradssyn emellan Trälleboda och Gransås i Älmeboda socken uppå den ena sidan och Kråkesjö och Eriksmåla på den andra sidan i Ljuders socken. Vilka parter uti lång tid hava varit osams och stridiga om deras stenmärke, så att de som bodde uti Eriksmåla ville hava märket uti en bolebro mitt emellan Eriksmåla och Gransås, föregivandes att deras gamla föräldrar hava dem samma råmärke utvisat. Och Per Korpe i Gransås ville hava råmärket eller socknemärket öster bättre uti Eriksmåla hägnad, därom de länge hava stått uti uppenbar träta, så att det nu är tredje gången man dem emellan haver måst hålla syner. Näst tillförne när här hölls syn och man görligen kunde förnimma av det gamla brevet som Erengissle i Kråkesjö framter där uti råmärket emellan Älmeboda socken och Ljuders socken står antecknat att det gick dem uti Eriksmåla förnär och den bolebro som brevet omtalade var icke densamma som de uti Eriksmåla uppvisade, förty den bron som Eriksmåla ville hava socknemärket uti kom icke överens med brevet. Då Eriksmåla och Gransås när man dem emot brevet anser så är de nybygge och avgärde hemman och hava legat i forno skift och hambra den tid brevet är daterat. Därför grepo nämnden till det medlet och förlikte dem uti Eriksmåla och Gransås sålunda, att de som bodde uti Gransås skulle hugga och rödja sönnan vägen emellan bolebron och Eriksmåla hägnad och de uti Eriksmåla nordan vägen, därom läto parterna sig åtnöja och gåvo handsträckning sins emellan att det skulle vara dem emellan en avtalad sak. Och var dock ingen annor märke på samma tid efterfrågade eller uppsökta. Men strax där efter gjorde de som bo uti Eriksmåla sig avspänning och i vädret slog allt vad nämnden och flera ärliga män dem emellan gjort hade och gingo med berått mod och borthuggo all den fälleskog sönnan vägen, som Per Korpe var uti förlikningen tilldelt. Därföre nödgades Per Korpe åter på nytt klaga sig uti rätten och begärer om rättvist och allvarsam syn och att deras rätta råmärke måtte granskas och överses. Vilken mödosamma syn man för bägge parternas hårdhet nytt och gamla avund haver måst företaga och uti verket ställa. Till det första framlade Erengisle i Kråkesjö ett gammalt pergamentsbrev skrivit på latin och daterat Anno M C C VIII förmälandes att råmärken emellan Kråkesjö och Trälleboda är först Bogesjö, vilka är deras östra hörnmärke därifrån uti väster i Arnandasjö (?) och därifrån i Vitafly och sedan i Bolebro och Halvare skär. När man kom till Viefly fanns där ett stort kärr som kallas Fölekärr och löper i närmast om moen efter som kompassen utviste och uti samma kärr norr mitt i kärret och östan för Målajord, som ligger till Askeberg och där fanns ett lagligt stenmärke vilket i sig själv gillt nock och lagligt är och parterna omsämja, vilket råmärke parterna uti Ljuders socken allt här till fördolt hava, och enär icke kompassen hade det utvisat hade de ännu samma märke näppeligen utvisat. Och vi som samma råmärke rätt fram norrut om Mon samma kärr såg och igenom Eriksmåla hägnad, där finnes en viss sten som pekar samma led och åt Kråkehorn vilka och forne märket där uti tre socknar mötas åt, nämligen Älmeboda, Ljuder och Linneryd, därom ock alla de socknarna omsämja. Och efter det gamla brevet blev socknarna kort (klart) ? emellan Ljuder och Älmeboda, känt och dömt ifrån Miefly och allt Fölekärr igenom till stenmärket. Ifrån stenmäket och samma kärrsåg till Vise sten uti Eriksmåla hägnad och sedan allt samma kärrsåg till Kråkehorn. Men det Eriksmåla ville kröka ned uti den bron mitt emellan Gransås och Eriksmåla det blev efter förbem. skäl och bevis ogillt dömt och är Trälleboda och Gransås rätta ägor och ägendom. Och till mera bevis ligger upp mot samma Fölekärr en bökehylta som kallas Trälleboda skövlan. Item uti Eriksmåla hägnad där Visestenen ligger kallas i denna dag Trälleboda kärr och Trälleboda bråte, det parterna på båda sidor bekänna. Till det sista är dessa senaste uppfunne råmärken enliga och sömmelige med kompassen rätt fram så att de icke kröka det ringaste, och haver man därtill brukat en stor sjökompass så att menige man kunne se att det var rätt och själva utvalde streckarna efter lederna och Råsen (?) dit de visste hörnmärkena lågo. Men anlangande denne hävden de uti Eriksmåla hava haft in på Trälleboda och Gransås ägor därom blev ingen dom fälld, utan blev uppsatt till vidare betänkande, alldenstund samma hävd alltid varit klandrad.